På våra arbetsplatser och i våra liv behöver de flesta av oss inte be om eller fråga efter förändring – det händer vare sig vi vill eller inte. Som jag ser det är utveckling genom förändring i grunden bara positivt.
När man vill göra något annorlunda för att få ett bättre resultat, finns det ibland ett behov av att i den processen träffa en person med min profession för att skapa resultat. Men oftast behöver vi bara avsätta tid för tankar och skapa en ”grundplan” att utgå ifrån för att det vi vill ska hända även gör det på riktigt. När vi genomfört processen med att ta fram ”grundplanen” för vad vi behöver förändra eller göra annorlunda, har det naturligt skapats välgrundade val, fokus och energi och en god känsla att ha med på vägen. Utifrån förutsättningar och omständigheter har jag/vi tagit fram den bästa grundplanen att utgå ifrån.
Efter många timmars resonemang med andra och filosoferande de senaste veckorna kring vad det är att utvecklas i vår föränderliga värld både som människa och professionellt, tog jag igår fram datorn och googlade på ordet utveckling igen. Så här stod det:
Utveckling är att
Jag tror mycket på att det är med små steg vi bygger långsiktig varaktig förändring i en positiv riktning samt skapar en helhetskänsla av något bättre. Vad det handlar om är att se saker, hitta sätt att förhålla sig samt grunda det i sig själv för att sedan utifrån bästa förmåga leva det i vardagen.
När vi stannar upp och tittar på frågeställningar som dessa, utifrån förutsättningar och omständigheter som finns runtomkring oss, blir vi tydliga inför oss själva och inför andra. Jag är övertygad om att när vi tar hundra procent ansvar för oss själva, vår hälsa, våra relationer och vår livsstil känner vi oss så nöjda med vårt agerande att vi känner att vi utvecklas. Något har blivit annorlunda och vi får ett bättre resultat.
Livet i sig är som en resa av utveckling, om vi väljer att se det så. Oavsett om det är i arbetet eller i privatlivet, gör vi ibland resan svårare än vad den egentligen behöver vara.
Har du tänkt på det?
Anne-Lee Holmberg
