Sedan en tid tillbaka träffar jag en relativt ung person i ett utvecklingsprogram. Han är uttagen hos sin arbetsgivare som en ”high-potential talent” och kommer under ett antal månader framåt att få stöd och support i ett utifrånperspektiv från mig, i rollen som ny chef och ledare. I mars börjar hans nya uppdrag på riktigt.
När vi inledde vårt samarbete i december frågade jag vad han ville att vi skulle ha fokus på, på kort respektive lång sikt i våra möten. Han sa då att hans frågor och tankar just då handlade om:
- Vad innebär det att börja leda en grupp medarbetare som jag aldrig har träffat eller känner? Är det bra eller dåligt?
- Är det ”ett tillstånd” som ska hända eller hur märker jag när jag ska vara chef eller leda?
- När i mötet ska jag börja vara tydlig?
- Hur vet jag att jag är tydlig?
- Om de inte tycker jag är kompetent, inte tycker att jag fattar vad de gör, vad gör jag då?
Högst relevanta frågor, tycker jag.
För två veckor sedan träffade jag honom i ett möte. Jag började med att fråga: Vad tog du med dig från vårt förra möte?
Han sa ungefär så här:
– Anne-Lee jag har tänkt på en sak … Det du säger låter enkelt på något sätt. Att du vill att jag själv ska se och förstå att det mest handlar om att använda mitt sunda förnuft och ställa bra frågor till mina medarbetare, min chef och mina kollegor. Jag uppfattade också att det är viktigt att jag har bra koll på mig själv ”mitt bästa jag” i mötet med andra. Frågorna jag ställer ska gärna vara tydliga och relevanta, och spegla vad som förväntas av uppdraget och hur det påverkar arbetsgruppen.
– Du sa även en annan sak som handlade om att människor inte går sönder om jag pratar med dem om det vi har gemensamt i vår vardag eller har framför oss. Att de tvärtom gillar det, om jag använder mitt ödmjuka, raka men samtidigt empatiska sätt att vara i mötet med dem.
– Är det så Anne-Leé ?
- Ja, och ändå är det oftast inte så enkelt i verkligheten. Generellt är den största utmaningen att få omgivningen att se att man som ledare verkligen uppriktigt och sant har goda avsikter när man på olika sätt visar vägen mot gruppens gemensamma mål. Även om det handlar om att fortsätta säga samma sak på olika sätt.