Året 2020 – vilket år.

Under året har det blivit mycket tid på, i och vid havet. För mig är det som att tanka mig själv med en härlig känsla av ”mitt bästa jag”.

När jag spenderat tid vid berg och hav – blir allt så bra. Tankar och känslor som inom mig kan vara otydliga och oklara blir där på ett okomplicerat enkelt sätt mer tydliga, rena, enkla, självklara och positivt framåtriktade. En dag för lite sedan när jag var nere vi havet minns jag när jag var en liten flicka och stod vid strandkanten och tittade på vågorna.

En klok person bredvid mig sa:

• Anne-Leé, livet är som havet och vågorna, men du behöver tro och ha tillit att det alltid kommer nya vågor. Om du inte följer med den här vågen som kommer nu – kommer det alltid att komma nya vågor.
• Meningen med livet är att du skall skapa livet. Ingen kommer att göra det åt dig så du kan välja fritt vilka vågor som du vill följa med ut på.

Mitt år 2020 inleddes vid havet med ett skrivuppdrag för en kund och jag hade förmånen att vara en längre tid på Ibiza. En dröm jag haft länge, att vara på en ö med den lokala befolkningen i en galet cool vacker natur, fantastiska människor, go with the flow och good mood love feeling. Här fick vi även möta stormen Gloria som härjade runt i Spanien med all sin kraft. Många i den spirituella världen på ön pratade om den som en början på en storm som skulle påverka hela världen. Efter det blev det en kortare tid i bergen med snö, men efter bara några veckor hemma igen hade vi ett virus som skulle göra att min arbetsvardag och livsstils vanor begränsades extremt utifrån min grundplan för året.

Jag är relativt bra på att hitta sätt att förhålla mig till nya omständigheter och nya förutsättningar och har under många år tränat på att fokusera på det jag kan påverka och att välja att se det goda med det som händer eller inte händer. Tillsammans med kunder har vi under året anpassat möten på kontoret, på konferensanläggningar, genomfört teams möten i stora mängder, gått på milslånga promenader i ur och skur och skojat om att jag slitit ut några par skor. Stundtals har jag känt mig ganska matt av alla val som jag ställts inför innan det blivit en ny vana och rutin.

För att återskapa energi förutom på, i och vid havet har jag odlat grönsaker i stora mängder, målat och gjort nytt kök, sprungit många mil, badat varmt och kallt, målat tavlor, stallet, spelat paddel, bakat bröd, yogat galet mycket, skrivit och nu senaste månaderna lärt mig mer om fåglarna som jag matat under många år. Att även hitta det goda med att en hel värld stannar till lite, kan jag absolut se.

Vad som i skrivande stund fortsatt känns svårt är att hitta sätta att förhålla mig till vetskapen om att den ekonomiska krisen som en konsekvens av pandemin drabbar hela världen väldigt hårt. Begränsad import, export, livsstil och konsumtionsvanor skapar hinder på olika sätt. Det i sin tur gör att människor bla. har förlorat sin försörjning och grundplattform. Alla har inte sociala stödsystem som finns där vid behov.

Min pappa bor i Brasilien sedan många år och hans ord är alltid tänkvärda. ”Anne-Lee, här kommer redan hårt utsatta människor att dö av svält innan människor blir sjuka av viruset. Det är kilometerlånga köer för att få tillgång till basbehov som delas ut av regeringen, företag och hjälporganisationer.” Efter att jag har pratat med honom blir jag alltid så extra tacksam för att jag har den stora förmånen i pandemitider att leva, bo och arbeta i ett land som möjliggör att de flesta av oss kommer att kunna somna mätta.

Bortsett från att människor under året har lämnat oss, tror jag det har varit nyttigt för många av oss att vi fått träna på att vara med oss själva och vända och vrida på stora existentiella och livsstilsfrågor som t.ex. hur vill jag leva, var vill jag bo, arbetar jag med det jag vill, vill jag leva resten av mitt liv med min partner, hur vill jag att min vardag ska se ut, vilken är min familj, vad är lycka för mig, har jag ett bra liv, vad saknar jag egentligen, vilka är mina vänner och vad är viktigt på riktigt – egentligen?

I mina uppdrag under nästa år har jag en önskan om att fortsätta arbeta med uppdrag tillsammans med kunder liknande det jag redan gör idag. Ett stort behov som jag sett under året och som jag ser att vi behöver fokusera mer på är kunskapen och konkreta verktyg för vårt mänskliga engagemang, vår motivation, vår egen motor för att leda och driva oss själva, vårt bästa jag. Både som människor, grupp och verksamhet. Vårt behov av det fysiska mänskliga mötet tror jag kommer att hitta nya former i utomhusmiljöer, på ett sätt som kommer att vara avgörande för de positiva ekonomiska resultaten.

Tack, tack, tack familj, kärlek, vänner, kunder och samarbetspartners för året som varit!

Vi ses 2021!
Anne-Leé Holmberg

Never lose trusting yourself