När livet går av

2019-03-04

För en kort tid sedan gick mitt liv av, den här gången handlade det om kärlek. Så mycket sorg och tårar… ja, jag är fortfarande ledsen, även om jag vet och lärt mig att jag inte kommer att dö.

Det känns viktig för mig att dela med mig av hur många människor som överraskat mig på ett oväntat och överrumplande sätt när de ställt frågan: ”Hur är det med dig?” och jag inte reflexmässigt och artigt svarat: ”Det är bra.” som jag brukar göra. Ni som inte känner mig väldigt väl ska veta, att när mitt liv gått av några gånger av olika anledningar så har jag sällan tröttat ut min omgivning med ältande utan oftast bearbetat själv, med mina nära och kära eller med professionell hjälp. Så även den här gången.

I grunden är jag en hel person på många sätt, men ärligt talat har det varit omtumlande och oväntat att många människor runt omkring valt att förhålla sig och bemöta mig på ett sätt som gjort att jag börjat fundera mycket på följande:

Generellt, hur bemöter vi egentligen andra, när vi hör att de har det rörigt i sina liv? 

Jag hade uppskattat en enkel fråga: ”Kan jag göra något för dig?” Istället har det bland annat låtit så här:

  • Men Anne-Leé, du kommer att lära dig massor… 
  • Du som har så mycket bra verktyg… 
  • Du som har så mycket livserfarenhet … 
  • Det är ju bara känslor…. 
  • Känslor som du är så bra på att hantera… 
  • Du som alltid löser saker på bästa sätt…
  • Fokusera på allt du redan har som funkar utmärkt…
  • Livet går vidare… 

Och så vidare

Att visa varandra sann äkta empati och medkänsla, när livet ställs på prov, kan vi verkligen göra på olika sätt. Men för mig är det enkelt. Vi behöver i grunden inte konkret göra någonting, utan bara visa att jag finns här för dig, och om jag kan göra något så säg till. Min erfarenhet är att det räcker mer än tillräckligt.

Självklart handlar det också om mitt eget sätt att förhålla mig och agerande, så här vill jag dela med mig av min spaning på mitt eget nuläge när livet gick av. 

Jag tycker själv att jag generellt har ganska bra koll på hur jag fungerar när jag är som bäst och vad jag behöver göra mer och mindre av för att vara mitt BÄSTA JAG.

Men ibland har jag en tendens att se allt det vackra, fantastiska och helt underbara i det jag har en önskan om att se. Både kring människor, i min vardag och på platser jag besöker.

En sida av det, oavsett kärlek eller livets andra sidor är att allt jag ser känns bra till en början, härligt vackert och att en känsla infinner sig av massor av möjligheter med det jag har framför mig och runt omkring. Det gör att ”life is good-känslan” är övertygande stark och helt lovely. Det här kommer att bli toppen, säger hela mitt system. I grunden är det bra för mig, jag tycker om det och har aktivt valt det. Men jag vet även att jag behöver ha ett stödsystem, baserat mer på fakta och avstämning, för att jag ska kunna göra bra val på vägen och för att jag ska kunna vara mitt BÄSTA JAG.

Den andra sidan är att jag ibland missar att se det som står i vägen. Samtidigt som jag intellektuellt och med full koll på fakta ser och ofta även förstår att det här inte är det bästa för mig, inte de bästa förutsättningarna eller annat som är ett tydligt konkret hinder för att lyckas hela vägen.

Livet har lärt mig att jag har ett behov av att känna mycket. Ändå behöver jag gång på gång i mitt dagliga liv påminna mig själv om att det inte är helt naturligt för mig att ställa mer konkreta frågor och basera mina beslut mer på fakta. Särskilt gäller det när jag tappar bort mig i mitt eget rosa skimmer av livet eller är låg på energi och helt enkelt inte är hel med mig själv, mitt BÄSTA JAG.

Som tur är har jag har förmånen att ha några nära mig som ställer en annan typ av frågor och som är genuint intresserade av till exempel hur jag mår och om de kan göra något för mig. Mina tankar har vid många tillfällen den senaste tiden handlat om: 

Hur är det för andra som inte har människor runt omkring sig som uppriktigt och ärligt vill veta hur det är egentligen?

Ibland är vi svaga, känner oss otillräckliga, har svårt att förstå det vi inte förstår, fattar bara det vi fattar, se inte det vi inte ser. Alla dagar är inte 100 % för någon, oavsett om du är konsult eller whatsoever.

Nästa gång en människa inte svarar: ”Livet är toppen just nu!” – så tänk gärna på hur du förhåller dig och hur du bemöter honom eller henne. Du kan bidra med så mycket mer än du tror genom att bara vara du.

Life is good and sometimes really hard 

Anne-Leé